Elin

Fick nya linser i förgår. Är det inte faccinerande att dessa små kupoler bestående av 98 % saltvatten och 2 % silikon kan förvandla mig från blind och osäker till seende och kaxig?!

Optikerbesök är alltid lika intressant.Det känns på något vis som att man alltid gör optikern besviken, och svarar fel på frågorna.

"Nu visar jag två A:n i en grön och en röd ruta, vilken är tydligast?"
"Eh... den till vänster, eller jag menar höger, eller jag vet inte... vad tror du?"

När jag skulle ta körkort var man tvungen att göra en snabb synundersökning så att trafikverket visste om de skulle kryssa i rutan behöver glasögon eller annat synkomplement för att få köra bil. Eftersom jag har linser skulle jag ta med mig min lilla linsburk och ta ut linserna innan jag fick följa med den snälla tanten in i rummet där synundersökningen skulle utföras.

Tanten bad mig ta ut linserna vid en liten spegel precis innanför ytterdörren. "Sen kan du följa med mej här" sa hon, och pinnade iväg så snabbt att jag tappade henne ur sikte efter typ 2 sekunder. Famlande efter de suddiga väggarna försökte jag helt oseende ta mig fram mot den suddiga grå fläcken som jag trodde var en dörr.

Tillslut kom jag rätt och tanten bad mig säga vad det var för bokstav jag såg på tavlan. Problemet var bara att jag inte såg någon bokstav. Eh C? sa jag och tanten svarade smått missnöjt att det faktiskt var ett A. Så här höll det på tills jag stammande sa att jag faktiskt inte såg några bokstäver överhuvudtaget.

"Nähä" suckade tanten irriterat; "då gör vi väl så att vi börjar med den största bokstaven och går neråt istället".

Problemet var bara att jag inte såg den största bokstaven heller. Tanten spännde ögonen i mig (tror jag) och sa; "Jag hoppas att du förstår att du måste bära linser eller glasögon när du kör bil"

Va? Behöver jag det? Det kan ju faktiskt vara en fördel att man hittar bilen innan man börjar köra, så du har nog rätt lilla körskoletanten!

Har upptäckt något som är underbart gott, nyttigt, mättande och bra:) Nämligen vaniljyoughurt blandat med keso och blåbär!!!! Mmmm...

Nu ska jag försöka hitta lite höstmyskänsla så att jag kan skriva en såndär underbart stämningsgivande artikel.

Pusspuss<3

Jag är lite beroende av nya kläder. Vissa har svårt att förstå det, men har jag ett tillfälle framför mig som kräver lite mer genomtänkt outfit så ser jag det tillfället som en möjlighet och ett måste att köpa något nytt.

Det är som att jag har en osläcklig törst inom mig som sätter igång att riva och brinna i min kropp så fort det är dags att fira något. Nu snackar vi jul och nyårshelgen och allt som hör dit. Säkert två veckor fulla med tillfällen att bära nya kläder!!!

Ibland när jag går förbi ett skylltfönster så känns det som att alla huvudlösa skyltdockor stirrar på mig med sina obefintliga ögon och försöker paralysera mig till att gå in i affären och köpa något nytt. Det händer att jag står länge utanför en affär och tänker på vad jag möjligtvis har för tillfälle framför mig som kräver nya kläder. Och jag kommer alltid på något. T.ex. "på lördag ska jag shoppa kläder, då måste jag ha något snyggt att ta på mig så att jag passar in bland alla fancy kläder i affärena".

Vissa skulle nog kalla detta för ett stört beteende som kräver terapihjälp. Själv kallar jag det för en livsstil!

Känner mig inte helt hundra idag... Ont i huvudet, ont i magen, trött och frusen! Men det är väl så livet är; one day you're in and the next day you're out!

Har tittat på project runway hela dagen, då blir man smått skadad.

I alla fall ska jag designa en heeelt fabulous klänning att ha på nyår. Jag tänkte mig en blandning mellan haute couture  och lite sådär street chick style! FIERS!

Auf wiedersen!

Hörde på radion idag att dom - hör och häpnad - misstänker att mannen som har spridit skräck i Örebro kan vara psykiskt störd...

Och jag som trodde att det bara var en helt vanlig normalfuntad man med en lite annorlunda hobby. En del gillar fiske, andra gillar schack och så finns det de som gillar att våldta personer, så är det bara!

Jag jobbar för tillfället som journalist. Innan jag började på lokaltidningen fantiserade jag ofta om detta glamorösa kändisspäckade glidaryrke. Tänkt vad fel jag hade! Missuppfatta mig inte nu, jag har fantastiskt roligt men ibland känns det lite som att ebba von sydow, linda skugge och dom andra har lurat mig... För ibland är mina dagar mindre kändistäta och mer bara vanliga.

Idag har jag haft en sån dag. Jag skulle göra ett reportage om ett författarmöte. Tyvärr var författaren i fråga en timme försenad. Jag fick vänta en timme i ulricehamn som inte är världens kalasstad direkt.

Som att det inte var nog med detta så gjorde jag dessutom bort mig ordentligt. Precis när författaren började prata, och det blev så där knäpptyst bestämde sig mitt batteri i kameran att med ett öronbedövande ljud trilla ut på golvet. Så med blossande kinder krälade jag omkring på golvet för att hitta det... Fruktansvärt!

Update 2: flugan har nu fått ett värdigt slut. Eftersom den lilla rackaren hade en förkärlek för vatten fick han följa med slutets vattenruschbana till de sälla jaktmarkerna! Låt honom flyga i fred...

Okej det här är bara för sjukt, flugan lever! Den ligger där och simmar i vattenglaset... Funderar lite på att slänga ut den, men det är ju snö ute och jag vill verkligen inte att den ska plågas!

har precis frusit ihjäl i min noppriga jacka från cubus... fan vilket misslyckande!

De senaste åren har jag varit michelingubbens kvinnliga motsvarighet på vintern. Med rött ansikte och rinnande näsa har jag vaggat, ja nästan rullat fram i den slaskiga, gråa vintern. I år tänker jag vara en vacker, sval och gnistrande uppenbarelse i snön. En blandning mellan en Astrid Lindgrenfigur och Belle i skönheten och odjuret. Jag ska aldrig stress-dra på mig en bylsig täckjacka innan jag hastar ut i slasket.

Istället kommer jag med hjälp av småfåglarna i skogen knyta en perfekt rosett på min pälskantade (självklart päls som skogens djur har samlat ihop till mig frivilligt) kappa med stor luva. Trots att kappan är så lång att den sveper i marken blir den aldrig solkig och våt, utan bara lätt gnistrande av pudersnön som fastnar på den.

Mina långa ljusblå mockahandskar matchar mitt hårband som jag har i mitt perfekt lockiga hår som faller som en kaskad över axlarna. Håret blir aldrig trassligt, blött eller frissigt det glänser som diamanter i vintersolen.

Jag tänker inte åka bil på någon hal väg, nej jag dras genom gnistrande skog med snöbeklädda träd av min söta, välfriserade, blänkande ponny som inte är det minsta tjock, och alltid gör precis vad jag ber honom om. Under tiden skrattar jag mot de små rådjurens lek i den nyfallna snön. Så kommer denna vintern bli för min del!

Igår när jag skulle gå och lägga mig låg det en fluga i mitt vattenglas som jag hade ställt på mitt nattduksbord. Nu tror ni säkert att det ska komma en horibel historia om hur jag vaknade mitt i natten av en fruktansvärd törst som rev i min strupe och fick mig att i blindo greppa närmsta vattenglas och svepa det med fluga och allt. Och hur jag sedan inser att jag har druckit en fluga och kräks över hela sängen.

Så är alltså inte fallet, jag drack ingen fluga just den här natten. Men det spännande var att imorse när jag stod och sminkade mig hörde jag ett konstigt, instängt, halvkvävt, surrande ljud. När jag närmade mig vattenglaset såg jag att flugan hade vaknat upp från sin dvala och låg och sparkade i vattnet medan den förnöjt surrade. Flugan hade alltså legat med ansiktet neråt i ett vattenglas i typ ett halvt dygn...

Till saken hör att det var en äcklig vinterspyfluga. En såndär seg som man verkligen inte vill ta i. Dessutom verkade den tycka att det var fridfullt att ligga och guppa där i glaset. Så för min egen, flugans och framförallt forskningens skull lät jag den ligga kvar i glaset.

Den stora frågan är allstå; hur länge klarar sig en fluga i ett vattenglas? Jag kommer följa upp det här med fullaste koncentration och göra anteckningar, uträkningar och tabeller över vattnets temperatur, flugans puls och mitt eget sjuka morbida beteende:)

Igår såg jag social network. Vet inte riktigt vad syftet med filmen var. Men jag blev mer facebookberoende i alla fall:P I alla fall så vill jag prata om det viktigaste med biobesök nämligen godiset! Själv har man ju då en boyfriend som tydligen inte riktigt har fattat att bio utan godis är som en nyår utan tequila, så det låg helt på mina späda axlar att ta tjuren vid hornen och besluta mig för vilket godis som skulle inmundigas denna afton.

Det där med biogodis är en svår bit. Är det för salt så håller man på att törsta ihjäl, det samma gäller choklad. Choklad har dessutom en tendens att lämna ett lätt illamående efter sig (kan vara för att jag smäller i mig en 500-grammare på en kvart). För sött godis får mig att bli helt speedad och att sitta och darra av överskottsenergi gör inte riktigt att den där känslan av "åh vad mysigt att kura ihop sig i den mjuka biofotöljen" infinner sig. Surt och hårt godis är rena döden. Efter ett tag har ett stort hål frätts upp i gommen, och man tillbringar resten av veckan med att inte känna någon smak och inte kunna äta något som är för varmt, kallt eller lagom.

Igår åt jag kinapuffar. Eftersom vi var lite sena (ja det var mitt fel) så fick jag springa och ställa mig i godiskön och grabba första bästa påse. Kinapuffar alltså, fast inte de där små som bara lämnar jobbiga fläckar på händerna, utan de som kallas kinasnacks och ser ut som älgbajs. Bortsett från utseendet så skulle detta snask nog kunna vara så nära det perfekta biogodiset jag någonsin har kommit.

Inte för mycket, lättätet men ändå knaprigt med en perfekt blandning mellan choklad och krisp! Fantastiskt!

Släkten är här, jag flydde efter knappt en hel middag, det låter som att det är en skock ilskna kanadagäss i köket.. Igår var det utgång i borås, kul men kallt, dyrt och lite deprimerande när vi inte kom in på nya favvohaket... Tydligen skickar jag bäst fyllesms när jag är nykter, för trots att vi joddlade ihjäl våldtäcktsmän, och låtsades kissa mitt i parken var mina sms välkomponerade och intressanta. Däremot dom jag skickade tidigare på kvällen innan första cidern knäpptes var allt annat än välkomponerade:p förfestade på egen hand förresten, genom att dansa till hög 80-talsmusik med en kattmatsburk i ena handen och en mikrofonagerande sked i den andra:p Ah livet är underbart och reflektionerna på topp så här dagen efter i flickrummet på stenkullen!

Nu spelas Green Days Boulevard of Broken dreams fast med melodin till Nirvanas smells like a team spirit på p3. Och det funkar perfekt, sången är lite uppspeedad, men jag måste säga att den här versionen är mycket bättre. Inte riktigt så deprimerande som originalen. Haha dom kallar den för smells like broken dreams, det är ju underbart!

Aja det är spännande det där med musik, jag hörde att alla de mest kända rocklåtarna går att spela på de 4 ackorden C, G, Am, och D. All musik är typ exakt likadan, men ändå så olik.. spännande, verkligen!

Nu ska jag mixa Barbie Girl med Proud Mary och kalla den för Proud Barbie eller nej jag ska mixa bä bä vita lamm med smells like team spirits och kalla den för smells like lamm:P haha det här var ju kul! Lilly Allens Fuck you med Black eyed peaces Tonight's gonna be a good night = fuck you tonight:) Fuck you och Barbie Girl = ja ni fattar:D 

Jag skulle kunna fortsätta evigheter:P

Idag är vi 4 personer på plats på jobbet. Är det inte konstigt att känslan av "jajemen nu kör vi hårt" bara avtar ju färre man är. Det är alltid så. Jag tror faktiskt att det är skolans fel.

Jag kommer ihåg de där sällsynta, men ack så underbara gångerna när typ halva klassen var iväg på något och en fjärdedel var sjuka. Då var det ingen idé för de fyra stackarna som var kvar att lära sig något, för de skulle ändå behöva höra samma sak igen nästa lektion när alla kom tillbaka. Man satt där i sin bänk, och bara myste av att vara en av de utvalda, en av dem som fick privilegiet att kunna prata helt ostört med sin fröken. Och för en kort stund kände man sig som frökens absoluta favorit.

En kul grej är att jag var lite osäker på hur sällsynta stavades så jag slog upp det på språkrådets hemsida, och fick upp resultatet: "menade du slidkrans?" SLIDKRANS? euw... nä hade jag menat det, hade jag väl skrivit det!

Jobbar man som jourmalist åker man ibland ut på reportage. Jobbar man på en av Sjuhärads största tidningar är området att täcka ganska stort. Kommer man från Sexdrega och har dåligt lookalsinne hittar man inte till Lidl i Ulricehamn.

Då använder man GPS. Visar GPSen fel blir det jobbigt, speciellt om man har ungefär två minuter på sig att ta en bra bild. Har man tur så hinner man.

Jag hann, men jag lovar att Lidls personl länge kommer sitta där i sitt fikarum och skratta åt lokalreportern som inte hittade till Lidl, mitt i centrum i Ulricehman.

ojojojojoj vad stressad man kan bli ibland!

Jag skulle vilja göra en presentation, men jag väljer att skriva den ur någon annas perspektiv, eftersom jag alltid har velat veta hur någon annan skulle presentera mig.

Elin Larsson är en person som alltid tar en aning för stor plats. Hennes röst är för stark. och ibland så gäll att det skallrar i glasrutorna. Hon skrattar gärna åt sina egna skämt, och skämtar det gör hon ofta, men då endast på andras bekostnad. Vid första anblicken kan nog Elin uppfattas som seriös, ansvarstagande och intelligent. Det är helt fel, men då hon på något vis har en tendens att lyckas hålla denna fasad tills människor litar fullt och fast på henne får hon nästan alltid sin vilja igenom. Får Elin inte som hon vill gör hon allmänheten i högsta grad medveten om detta. Elin är nämligen expert på att prata om sig själv, och på fullaste allvar tro att andra är intresserade av att lyssna. Att Elin är det enda barnet i sin familj går knappast att undgå att märka. Överdrivna beskrivningar av endabarn brukar vara uppmärksamhetssökande, egoistiska och självcentrerade, tre adjektiv som beskriver Elin på pricken.

Om ni mot förmodan vill fortsätta läsa denna blogg ta den då inte på allt för stort allvar. Bloggen kommer vara både sarkastisk, osann och ibland riktigt elak. Precis som Elin själv!