Elin

Julkonserten i helgen var fantastisk, FANTASTISK! Min helg var fantstisk:)

Lilla Grisus var allt-i-allo under lördagen och också fotograf, bilderna blev bra och hon var sjukt duktig men jag bara undrar: Varför ser jag så dum ut när jga sjunger?

Här går man fram med självförtroende, känner sig snygg i sin lilla glitterbeströdda tunika (ironi!) känner att jag klarar det här. Jag kan sjunga, le och gunga med till musiken på en och samma gång. Jag kommer se sådär sött flickig och oskuldsfull ut, och sen kommer jag ta i från fötterna för att sjunga riktigt starkt, men ändå se helt oberörd ut...

BULLSHIT! Jag har kollat på bilderna nu, och jag vill bara be så hemsk mycket om ursäkt för mitt fruktansvärda minspel!

Annars var helgen FANTASTISK, sa jag det eller?

Har precis pratat med Anneli i telefon i en halvtimme, skulle vart en intervju om eldsjälsgalan där SUO har blivit nominerad som en av tre föreningar som har chans att vinna 50000 kronor, men det blev en hel del annat tjöt där emellan. Hade med mig kamerna till övningen igår och tog lite coola kort. Ska börja skriva artikeln om SUO snart, men måste bara ta en liten paus först:P

Anneli tyckte att jag skulle skriva att SUO inte bara fungerar som en superduper-eftermiddagsaktivitet utan även som en matchmaker. Fattar inte vad hon menar där;)

Lite bilder nu i alla fall, de flesta tagna av Anneli ska jag väl tillägga:)

Oooooooont i lilla halsen, eller i alla fall trött i lilla halsen. Lilla halsen ska utbringa stora toner, så lilla halsen måste kureras med stora mängder honung och halstabletter.. Dessutom har jag gett mig själv sång- och talförbud (önska mig lycka till med det please!)

Nu till rubriken. Kom på igår att jag redan har 3 resor inbokade under nästkommande halvår. Egypten, Tyskland, Grekland.. mer? Kanske backpacking till Paris med kusinen också.. Jag tror att min plan om att plugga nästa halvår precis övergick till attt jobba hårt och upptäcka världen på mitt eget sätt istället.

Inget jäkla au pair-jobb med andra ord. Jag vill ut på äventyr!

Är jättetrött och lat idag. Får inte gjort någonting, jag tror jag ska sova en stund när jag kommer hem. Till råga på allt fick jag inte äta min fiskgryta till middag eftersom dom bjöd på lunch på jobbet idag:( Vad är det för jävla sätt? Komma och bjuda på god paj med sallad, bröd och dressing sådär en vanlig onsdag..

Något som är kul är allt beröm som jag redan har fått för min krönika i veckans STT som inte kommer ut till allmänheten förrän imogon. Jag har "lyckats fånga ett problem utan att varken låta arg eller bitter" enligt föreläsaren som var här idag:) snart går min krönika "konsten att inte skaffa ett jobb" gå att läsa på: http://www.stthuset.com/.

Ikväll blir det inspelning med TV4 på SUO-övningen, så största problemet just nu är: What to wear?

Jag gjorde världens godaste fiskgryta igår. Jag var trött, stressad, irriterad, och alla andra negativa synonymer till utmattad. ÄNDÅ ställde jag mig som ett riktigt 50-talsfruntimmer och lagade sjukt god mat.

Men idag känns det bra för min matlåda är fantastisk:)

Förövrigt frågade de på p3 om man helst skulle välja att ha en röst i huvudet som kommenterade allt man gjorde hela dagarna, eller om man skulle välja att kommentera alla andra. Och de flesta valde att ha en röst som kommenterade sig själv hela tiden. VAD ÄR DET FÖR PÅHITT?!

Fatta vad kul att vara tvungen att kommentera alla andra. Tänk sådär snabbt sportkommentatoraktigt;

Han närmar sig toaletten, NEJ där blev han stannad av chefen, han stannar för att prata men han känner hur det trycker på, nödigare, NÖDIGARE NÖÖÖÖDIGARE, och DÄR sätter han av mot toaletten igen, han öppnar dörren och han är inne, HAN ÄR INNE!!! VILKEN MAN, VILKEN MAN! DET ÄR JU SÅ ATT MAN BLIR TÅRÖGD! Vi återkommer alldeles strax med den spännande upplösningen!

Jag luktar lägereld. Jättemycket lägereld verkligen. Som att det inte var nog med det så smakar jag även lägereld. Missuppfatta mig rätt nu, jag gillar lägereld, det är brara det att det inte riktigt passar ihop med arbetet som fancy journalist.

Trots detta är det faktiskt jobbet som är skylldig till odören. Som skolrepporter hänger man en hel del med förskolebarn. Har de friluftsdag och grillar popcorn (?) så är det bara att hänga på.

Men jag måste erkänna att det känns sådär när en kollega kommer in på kontoret och utbrister: alltså det luktar VERKLIGEN eld här!

Smoking hot så att säga!

När jag med julstämning i själen gick mot Torpa ladugård och deras hantverk inför julen möttes jag inte av stora röda garntomtar eller vackra snidade ljusstakar, nä jag möttes av två lik på en släpkärra. Inte nog med att det låg två döda kroppar blottade för mig, deras innanmäte låg dessutom på marken bredvid i sladdriga högar av blod, tarmar och maginnehåll, och deras bukar var bara två gapande sår.

Helt plötsligt försvann min julkänsla, och jag kände att jag var ett scoop på spåren, tills jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att det inte är så många som vill läsa om två döda älgar...

som att det inte var nog med julkonsert, snö och sug efter julklappshandel så ska jag dessutom åka på rep. till Torpa ladugård. Så mysigt:)

Jag måste verkligen ursäkta att detta inlägg varken blir bittert eller sarkastiskt, det känns lite konstigt, men idag är det bara inte en sån dag helt enkelt. Jag tror att det beror på att jag har på mig en gammelsrosa blus med spets och puffärmar och grejer, svårt att vara en bitch i den helt enkelt!

Alltså vädret är underbart, helgen var fantastisk, ikväll är det julkonsertsövningen jag har väntat på sen förra julen. Jag är glad och lycklig, och det gör mig så FRUKTANSVÄRT IRRITERAD!!!! Hur ska jag kunna skriva en kvick, bitter och samhällskritisk krönika när jag är så jävla lycklig???!!

Jag bara undrar!

Jag försöker få tillbaka känslan jag hade för drygt två månader sen när arbetsförmedlingen krossade mina drömmar, jag vill återge min historia så att arbetsförmedlingen får helvetet att framstå som rena rama Leos lekland, men lyckas jag? Nej det gör jag inte!

Jag är för lycklig för mitt nuvarande yrke...

Det är okej om det är någon där ute som vill reta upp mig lite grann, jag är öppen för all sorts mobbning!

Over and out!

Sara, äcklig chai, harry potter, snö, mattias!

Asså Serri Harry å Hermione hånglade NAKNA!!!!!!

bio med min äsklingsputtenuttis Saaaaris ikväll dårå!

Vi ska se Hääärry pottäa (väldigt brittiskt uttal så stavas det så)

Ska bli kulsigt, och jag ska ha mina hääärry-brillor på mig å Sara ska som vanligt klä ut sig till Voldermort. Sen ska vi köra rollspel inne på biografen som ska sluta med att Sara dödar mig.

Det är mycket mer nyskapande än den gamla vanliga: Harry möter Voldermort, Voldermort försöker döda Harry men det funkar inte, Harry får ett ärr och blir typ heelt excentrisk, Dumbledor dör, Snape är snäll sen dum sen snäll sen dum sen snäll sen dum eller snäll eller dum??, Vingfåle typ avrättas lite, Ron och Hermione hånglar, Voldermort dör..

Ah det där är heelt uttjatat så jag och Sara ska vara lite inovativa... spännande!

Hur vet man att det har varit fest på jobbet?

Man hittar en lapp med texten: Ha en bra dag:P /S fastklistrad på skärmen.

Hur vet man att S har druckit för mycket vin?

Man hittar en lapp med texten: Ha en bra dag:P /S fastklistrad på skärmen.
+ rödvinsmärken på bordet och i ansiktet på S...

Barar en liten fråga... Varför var inte jag bjuden?:P

har haft lite skrivkramp igår och idag, men man får ny inspration när tidningen kommer ut och en jävligt genomarbetad krönika skriven av ingen mindre än jag själv har publicerats:) snälla läs, läs, läs!

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=46&gTitle=&gYear=2010&gKey=942j37br&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0

(sidan 26-27)

Hörde på nyheterna att en kvinna hade hamnat i koma efter att hon hade genomgått en bröstförstoring. Läkarna trodde att hon hade fått för mycket narkos och att det hade gett henne hjärnskador..

Sjukt! Och väldigt onödigt.. Hon skulle dessutom gifta sig om typ en månad.

Jobbigt läge där: Min blivande maka är visserligen hjärnskadad, men jävlar vilka tuttar hon har!!

är en siffra mellan 1 och 3. Det är en fin siffra. I mitt huvud är den blå, måndagsblå.

Den fina siffran är idag!

Har läst hela artikeln om den lilla flickan som dog efter att hon blev trampad av en häst på Borås ridhus nu. Det är så ofattbart orättvist, hon var sju år.

Det är så många som blir berörda; föräldrar, vänner, ledare. Jag har själv varit ungdomsledare, och det hände att hästen jag ledde blev rädd och slet sig. Det brukade kännas tungt och jobbigt när något barn trillade av eller blev skrämt när man själv hade ett sådant stort ansvar. Jag var 12 år när jag var ungdomsledare. Man är inte vuxen då. Hur ska man kunna ta ansvar för ett liv?

Sänder alla mina tankar till flickans anhöriga och de inblandade. En olycka händer så lätt, som hästtjej vet man det. Men att det ska sluta i en tragedi som denna, det är oerhört orättvist!

Vila i frid!

Jag lider av en psykisk störning. Synestesi heter den. Den gör mig till synestet. Det innebär för min del att jag ser veckodagar i färger. Det har jag gjort i hela mitt liv, men jag har trott att alla gör det. Tills jag hörde på radion att Marina i Marina and the Dimonds lider av en psykisk sjukdom som gör att hon kopplar samman bokstäver och färger.

En psykisk sjukdom...

Bara för att bevisa att jag faktiskt inte ljuger:

Måndag: blå, ganska stark färg i ett fält
Tisdag: ljusgul, difust över en större yta
Onsdag: Starkt gult, i ett runt fält, den dagen jag ser tydligast
Torsdag: Ljusblå, men en färg som inte är transparent
Fredag: väldigt ljus blå, tänk er himelen en kall vinterdag, trasparent
Lördag: brun, väldigt ful och stark färg
Söndag: grön, den färg jag ser sämst visar sig tydligt vissa dagar.

En psykisk sjukdom...

På synesteternas egna webbforum står det att mellan 0.001 - 2% av befolkningen lider av störningen beroende på vad man räknar till synestesi.

För en synestet är det lika självklart att onsdag är gul som att himmelen är blå!

Jag gillar att generalisera och dela upp människor i fack. Det hjälper mig att hålla min annars så röriga vardag något strukturerad.

Jag funderade på det där med föräldrar. Det är inte en enda förälder som är den andra lik. Inte nog med att min mamma inte är lik din mamma. Det är även stor skillnad på tänket hos min mamma och min pappa. Jag har nu kommit fram till varför. FÖRÄLDRAR ÄR MÄNNISKOR! Det är faktiskt sant, tro det eller ej.

För att jag ska få någon struktur på det hela har jag delat upp föräldrarna i fyra fack. Och jag syftar mest på mammor, jag tycker att de ska få lite extra uppmärksamhet idag eftersom det var pappas dag hela dagen igår.

De fyra grundmammorna är alltså:

1. Den hippa tonårsaktiga mamman
2. Den omhuldande heltidsmamman
3. Den knasiga hippiemamman
4. Den bestämda Hitlermamman

Mamma nummer 1. är kvinnan som försöker bete sig och klä sig som en tonåring. Hon hörs ofta använda uttryck som "typ, ba, asså och shit". Den arma kvinnan greppar förtvivlat efter sin förlorade ungdom, men trots att hon läser Vecko Revyn och hänger med "tjejerna" så tycks hon aldrig riktigt lyckas passa in bland sin tonårsdotter och hennes kompisar. Den här mammatypen hittar du längst bak i klassrummet på föräldramötet, där  sitter hon i sina alldeles för små skinnbyxor, blåser tuggummibubblor och smsar ljudligt.
Stilförebild: Mia Skäringers karaktär Tabitha.

Mamma nummer 2. Tycks ha övervintrat från 50-talet. Hon är ofta hemmafru, eller arbetar som sömerska eller syslöjds- eller hemkunskapslärare. Hon är en av de kvinnor som aldrig tycks ha varit små. Hon har alltid lösningar på problem, och det är inte ovanligt att hela grannskapets ungar hänger i hennes hus för att få äta av hennes hembakade kakor, men när det blir middagstid flyr de. Ingen unge född på 90- eller 00-talet vill äta levergryta, hur nyttigt det än är. Mamma nummer 2 sitter alltid längst fram på föräldrarmötet. Där lyssnar hon uppmärksamt på läraren och kommer med irriterande många synpunkter.
Stilförebild: Alla kvinnor i Stepford wifes.

Mamma nummer 3. Klär sig i långa stormönstrade klänningar i klara färger. Hon tror på fri uppfostran och uppmuntrar sina barn att lyssna på sin inre röst och följa sina drömmar. Hon är med all säkerhet vegan och lagar mat som ska ge ro och intellekt. Meditation, yoga och konst är hennes favoritsysselsättningar och hon umgås gärna med sina vänner i olika sessioner där de kallar på övre väsen och måndemoner. På föräldrarmötet sitter mamma nummer 3 lite för sig själv och kan uppfattas som helt frånvarande, men ibland säger hon saker som: "Jag tycker att barnen ska få bestämma själva vad de vill måla på bildlektionerna."
Stilförebild: Annes mamma i En prinsessas dagbok.

Mamma nummer 4. Mamman som alla barn är rädda för. Det är hon som inte drar sig för att säga till andras barn. Hennes egna barn är antingen otroligt bortskämda eller väldigt lågmälda och undertryckta. Hon är egentligen ganska snäll innerst inne, och uppskattas ofta av de andra föräldrarna eftersom hon är trygg och intelligent och vet vad hon vill. Hitleramman själv tycker att alla andra föräldrar är dåliga föräldrar som absolut inte har någon koll på sina barn, sämst tycker hon om hippiemamman, fri uppfostran är förfärligt!
Stilförbild: Min egen mamma.

Ligger i sängen, det blåser och regnar ute. Bredvid mig ligger det en katt och spinner. Underbart! Snart blir det hökörning, och ikväll blir det taco:) Dessutom kanske jag hinner träffa Louise och gå på hundutställning med henne en stund!

Usch det låter som att jag försöker skryta om mitt härliga liv, eh egentligen är det så här: Det regnar ute, fan och jag som måste köra hö. Kattjäveln spinner så att man inte kan sova, dessutom biter han mig i armen... Vet det fan om jag orkar stå i ett kallt ridhus och kolla på människor som fånar sig med sina hundar... Taco ska bli gott, men hur kul är det att skära grönsaker, jag bara undrar?! Nu måste jag gå upp... Suck!