Elin

Igår såg jag social network. Vet inte riktigt vad syftet med filmen var. Men jag blev mer facebookberoende i alla fall:P I alla fall så vill jag prata om det viktigaste med biobesök nämligen godiset! Själv har man ju då en boyfriend som tydligen inte riktigt har fattat att bio utan godis är som en nyår utan tequila, så det låg helt på mina späda axlar att ta tjuren vid hornen och besluta mig för vilket godis som skulle inmundigas denna afton.

Det där med biogodis är en svår bit. Är det för salt så håller man på att törsta ihjäl, det samma gäller choklad. Choklad har dessutom en tendens att lämna ett lätt illamående efter sig (kan vara för att jag smäller i mig en 500-grammare på en kvart). För sött godis får mig att bli helt speedad och att sitta och darra av överskottsenergi gör inte riktigt att den där känslan av "åh vad mysigt att kura ihop sig i den mjuka biofotöljen" infinner sig. Surt och hårt godis är rena döden. Efter ett tag har ett stort hål frätts upp i gommen, och man tillbringar resten av veckan med att inte känna någon smak och inte kunna äta något som är för varmt, kallt eller lagom.

Igår åt jag kinapuffar. Eftersom vi var lite sena (ja det var mitt fel) så fick jag springa och ställa mig i godiskön och grabba första bästa påse. Kinapuffar alltså, fast inte de där små som bara lämnar jobbiga fläckar på händerna, utan de som kallas kinasnacks och ser ut som älgbajs. Bortsett från utseendet så skulle detta snask nog kunna vara så nära det perfekta biogodiset jag någonsin har kommit.

Inte för mycket, lättätet men ändå knaprigt med en perfekt blandning mellan choklad och krisp! Fantastiskt!