frökens favorit!
Idag är vi 4 personer på plats på jobbet. Är det inte konstigt att känslan av "jajemen nu kör vi hårt" bara avtar ju färre man är. Det är alltid så. Jag tror faktiskt att det är skolans fel.
Jag kommer ihåg de där sällsynta, men ack så underbara gångerna när typ halva klassen var iväg på något och en fjärdedel var sjuka. Då var det ingen idé för de fyra stackarna som var kvar att lära sig något, för de skulle ändå behöva höra samma sak igen nästa lektion när alla kom tillbaka. Man satt där i sin bänk, och bara myste av att vara en av de utvalda, en av dem som fick privilegiet att kunna prata helt ostört med sin fröken. Och för en kort stund kände man sig som frökens absoluta favorit.
En kul grej är att jag var lite osäker på hur sällsynta stavades så jag slog upp det på språkrådets hemsida, och fick upp resultatet: "menade du slidkrans?" SLIDKRANS? euw... nä hade jag menat det, hade jag väl skrivit det!
Jag kommer ihåg de där sällsynta, men ack så underbara gångerna när typ halva klassen var iväg på något och en fjärdedel var sjuka. Då var det ingen idé för de fyra stackarna som var kvar att lära sig något, för de skulle ändå behöva höra samma sak igen nästa lektion när alla kom tillbaka. Man satt där i sin bänk, och bara myste av att vara en av de utvalda, en av dem som fick privilegiet att kunna prata helt ostört med sin fröken. Och för en kort stund kände man sig som frökens absoluta favorit.
En kul grej är att jag var lite osäker på hur sällsynta stavades så jag slog upp det på språkrådets hemsida, och fick upp resultatet: "menade du slidkrans?" SLIDKRANS? euw... nä hade jag menat det, hade jag väl skrivit det!
Kommentarer
Trackback
