Elin

..har jag ingen idag, men igår var jag jätteduktig och gick och la mig typ halv nio efter att mamma<3 hade gjort varm choklad till mig:) såå gullig! kunde i och för sig inte sova så snabbt, men duktigt av mig ändå!

I dag är ändå en seg dag, men humöret är på topp:)

En kul grej som man egentligen inte ska berätta är att jag har haft körförbud på min bil sen 30e oktober, någon (hrm, pappa) hade missat att man tydligen ska besiktiga bilar. Jag ser framför mig hur jag glad i hågen kör in i min första poliskontroll, och förväntar mig bli berömd för mitt snygga körkort. Men istället får eskorteras hem i polisbil..

Så imorse körde pappa mig till jobbet, fick riktig gymnasie-flash back. Vi sjöng jullåtar hela vägen till jobbet. Jag undrar hur många döttrar och deras fädrer det är som sjunger tvåstämmigt till bakgrundsmusik inspelad för klarinettspelning på väg till jobbet:P

Bjussar på en bild från julkonserten också. Ja det är jag som strääcker upp en tomte bredvid Jesus på korset, hade ingen aning om att det såg så jäkla dumt ut:P

Julkonserten i helgen var fantastisk, FANTASTISK! Min helg var fantstisk:)

Lilla Grisus var allt-i-allo under lördagen och också fotograf, bilderna blev bra och hon var sjukt duktig men jag bara undrar: Varför ser jag så dum ut när jga sjunger?

Här går man fram med självförtroende, känner sig snygg i sin lilla glitterbeströdda tunika (ironi!) känner att jag klarar det här. Jag kan sjunga, le och gunga med till musiken på en och samma gång. Jag kommer se sådär sött flickig och oskuldsfull ut, och sen kommer jag ta i från fötterna för att sjunga riktigt starkt, men ändå se helt oberörd ut...

BULLSHIT! Jag har kollat på bilderna nu, och jag vill bara be så hemsk mycket om ursäkt för mitt fruktansvärda minspel!

Annars var helgen FANTASTISK, sa jag det eller?

Har precis pratat med Anneli i telefon i en halvtimme, skulle vart en intervju om eldsjälsgalan där SUO har blivit nominerad som en av tre föreningar som har chans att vinna 50000 kronor, men det blev en hel del annat tjöt där emellan. Hade med mig kamerna till övningen igår och tog lite coola kort. Ska börja skriva artikeln om SUO snart, men måste bara ta en liten paus först:P

Anneli tyckte att jag skulle skriva att SUO inte bara fungerar som en superduper-eftermiddagsaktivitet utan även som en matchmaker. Fattar inte vad hon menar där;)

Lite bilder nu i alla fall, de flesta tagna av Anneli ska jag väl tillägga:)

Oooooooont i lilla halsen, eller i alla fall trött i lilla halsen. Lilla halsen ska utbringa stora toner, så lilla halsen måste kureras med stora mängder honung och halstabletter.. Dessutom har jag gett mig själv sång- och talförbud (önska mig lycka till med det please!)

Nu till rubriken. Kom på igår att jag redan har 3 resor inbokade under nästkommande halvår. Egypten, Tyskland, Grekland.. mer? Kanske backpacking till Paris med kusinen också.. Jag tror att min plan om att plugga nästa halvår precis övergick till attt jobba hårt och upptäcka världen på mitt eget sätt istället.

Inget jäkla au pair-jobb med andra ord. Jag vill ut på äventyr!

Är jättetrött och lat idag. Får inte gjort någonting, jag tror jag ska sova en stund när jag kommer hem. Till råga på allt fick jag inte äta min fiskgryta till middag eftersom dom bjöd på lunch på jobbet idag:( Vad är det för jävla sätt? Komma och bjuda på god paj med sallad, bröd och dressing sådär en vanlig onsdag..

Något som är kul är allt beröm som jag redan har fått för min krönika i veckans STT som inte kommer ut till allmänheten förrän imogon. Jag har "lyckats fånga ett problem utan att varken låta arg eller bitter" enligt föreläsaren som var här idag:) snart går min krönika "konsten att inte skaffa ett jobb" gå att läsa på: http://www.stthuset.com/.

Ikväll blir det inspelning med TV4 på SUO-övningen, så största problemet just nu är: What to wear?

Jag gjorde världens godaste fiskgryta igår. Jag var trött, stressad, irriterad, och alla andra negativa synonymer till utmattad. ÄNDÅ ställde jag mig som ett riktigt 50-talsfruntimmer och lagade sjukt god mat.

Men idag känns det bra för min matlåda är fantastisk:)

Förövrigt frågade de på p3 om man helst skulle välja att ha en röst i huvudet som kommenterade allt man gjorde hela dagarna, eller om man skulle välja att kommentera alla andra. Och de flesta valde att ha en röst som kommenterade sig själv hela tiden. VAD ÄR DET FÖR PÅHITT?!

Fatta vad kul att vara tvungen att kommentera alla andra. Tänk sådär snabbt sportkommentatoraktigt;

Han närmar sig toaletten, NEJ där blev han stannad av chefen, han stannar för att prata men han känner hur det trycker på, nödigare, NÖDIGARE NÖÖÖÖDIGARE, och DÄR sätter han av mot toaletten igen, han öppnar dörren och han är inne, HAN ÄR INNE!!! VILKEN MAN, VILKEN MAN! DET ÄR JU SÅ ATT MAN BLIR TÅRÖGD! Vi återkommer alldeles strax med den spännande upplösningen!

Jag luktar lägereld. Jättemycket lägereld verkligen. Som att det inte var nog med det så smakar jag även lägereld. Missuppfatta mig rätt nu, jag gillar lägereld, det är brara det att det inte riktigt passar ihop med arbetet som fancy journalist.

Trots detta är det faktiskt jobbet som är skylldig till odören. Som skolrepporter hänger man en hel del med förskolebarn. Har de friluftsdag och grillar popcorn (?) så är det bara att hänga på.

Men jag måste erkänna att det känns sådär när en kollega kommer in på kontoret och utbrister: alltså det luktar VERKLIGEN eld här!

Smoking hot så att säga!

När jag med julstämning i själen gick mot Torpa ladugård och deras hantverk inför julen möttes jag inte av stora röda garntomtar eller vackra snidade ljusstakar, nä jag möttes av två lik på en släpkärra. Inte nog med att det låg två döda kroppar blottade för mig, deras innanmäte låg dessutom på marken bredvid i sladdriga högar av blod, tarmar och maginnehåll, och deras bukar var bara två gapande sår.

Helt plötsligt försvann min julkänsla, och jag kände att jag var ett scoop på spåren, tills jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att det inte är så många som vill läsa om två döda älgar...

som att det inte var nog med julkonsert, snö och sug efter julklappshandel så ska jag dessutom åka på rep. till Torpa ladugård. Så mysigt:)

Jag måste verkligen ursäkta att detta inlägg varken blir bittert eller sarkastiskt, det känns lite konstigt, men idag är det bara inte en sån dag helt enkelt. Jag tror att det beror på att jag har på mig en gammelsrosa blus med spets och puffärmar och grejer, svårt att vara en bitch i den helt enkelt!

Alltså vädret är underbart, helgen var fantastisk, ikväll är det julkonsertsövningen jag har väntat på sen förra julen. Jag är glad och lycklig, och det gör mig så FRUKTANSVÄRT IRRITERAD!!!! Hur ska jag kunna skriva en kvick, bitter och samhällskritisk krönika när jag är så jävla lycklig???!!

Jag bara undrar!

Jag försöker få tillbaka känslan jag hade för drygt två månader sen när arbetsförmedlingen krossade mina drömmar, jag vill återge min historia så att arbetsförmedlingen får helvetet att framstå som rena rama Leos lekland, men lyckas jag? Nej det gör jag inte!

Jag är för lycklig för mitt nuvarande yrke...

Det är okej om det är någon där ute som vill reta upp mig lite grann, jag är öppen för all sorts mobbning!

Over and out!

Sara, äcklig chai, harry potter, snö, mattias!

Asså Serri Harry å Hermione hånglade NAKNA!!!!!!

bio med min äsklingsputtenuttis Saaaaris ikväll dårå!

Vi ska se Hääärry pottäa (väldigt brittiskt uttal så stavas det så)

Ska bli kulsigt, och jag ska ha mina hääärry-brillor på mig å Sara ska som vanligt klä ut sig till Voldermort. Sen ska vi köra rollspel inne på biografen som ska sluta med att Sara dödar mig.

Det är mycket mer nyskapande än den gamla vanliga: Harry möter Voldermort, Voldermort försöker döda Harry men det funkar inte, Harry får ett ärr och blir typ heelt excentrisk, Dumbledor dör, Snape är snäll sen dum sen snäll sen dum sen snäll sen dum eller snäll eller dum??, Vingfåle typ avrättas lite, Ron och Hermione hånglar, Voldermort dör..

Ah det där är heelt uttjatat så jag och Sara ska vara lite inovativa... spännande!

Hur vet man att det har varit fest på jobbet?

Man hittar en lapp med texten: Ha en bra dag:P /S fastklistrad på skärmen.

Hur vet man att S har druckit för mycket vin?

Man hittar en lapp med texten: Ha en bra dag:P /S fastklistrad på skärmen.
+ rödvinsmärken på bordet och i ansiktet på S...

Barar en liten fråga... Varför var inte jag bjuden?:P

har haft lite skrivkramp igår och idag, men man får ny inspration när tidningen kommer ut och en jävligt genomarbetad krönika skriven av ingen mindre än jag själv har publicerats:) snälla läs, läs, läs!

http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=46&gTitle=&gYear=2010&gKey=942j37br&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0

(sidan 26-27)

Hörde på nyheterna att en kvinna hade hamnat i koma efter att hon hade genomgått en bröstförstoring. Läkarna trodde att hon hade fått för mycket narkos och att det hade gett henne hjärnskador..

Sjukt! Och väldigt onödigt.. Hon skulle dessutom gifta sig om typ en månad.

Jobbigt läge där: Min blivande maka är visserligen hjärnskadad, men jävlar vilka tuttar hon har!!

är en siffra mellan 1 och 3. Det är en fin siffra. I mitt huvud är den blå, måndagsblå.

Den fina siffran är idag!

Har läst hela artikeln om den lilla flickan som dog efter att hon blev trampad av en häst på Borås ridhus nu. Det är så ofattbart orättvist, hon var sju år.

Det är så många som blir berörda; föräldrar, vänner, ledare. Jag har själv varit ungdomsledare, och det hände att hästen jag ledde blev rädd och slet sig. Det brukade kännas tungt och jobbigt när något barn trillade av eller blev skrämt när man själv hade ett sådant stort ansvar. Jag var 12 år när jag var ungdomsledare. Man är inte vuxen då. Hur ska man kunna ta ansvar för ett liv?

Sänder alla mina tankar till flickans anhöriga och de inblandade. En olycka händer så lätt, som hästtjej vet man det. Men att det ska sluta i en tragedi som denna, det är oerhört orättvist!

Vila i frid!

Jag lider av en psykisk störning. Synestesi heter den. Den gör mig till synestet. Det innebär för min del att jag ser veckodagar i färger. Det har jag gjort i hela mitt liv, men jag har trott att alla gör det. Tills jag hörde på radion att Marina i Marina and the Dimonds lider av en psykisk sjukdom som gör att hon kopplar samman bokstäver och färger.

En psykisk sjukdom...

Bara för att bevisa att jag faktiskt inte ljuger:

Måndag: blå, ganska stark färg i ett fält
Tisdag: ljusgul, difust över en större yta
Onsdag: Starkt gult, i ett runt fält, den dagen jag ser tydligast
Torsdag: Ljusblå, men en färg som inte är transparent
Fredag: väldigt ljus blå, tänk er himelen en kall vinterdag, trasparent
Lördag: brun, väldigt ful och stark färg
Söndag: grön, den färg jag ser sämst visar sig tydligt vissa dagar.

En psykisk sjukdom...

På synesteternas egna webbforum står det att mellan 0.001 - 2% av befolkningen lider av störningen beroende på vad man räknar till synestesi.

För en synestet är det lika självklart att onsdag är gul som att himmelen är blå!

Jag gillar att generalisera och dela upp människor i fack. Det hjälper mig att hålla min annars så röriga vardag något strukturerad.

Jag funderade på det där med föräldrar. Det är inte en enda förälder som är den andra lik. Inte nog med att min mamma inte är lik din mamma. Det är även stor skillnad på tänket hos min mamma och min pappa. Jag har nu kommit fram till varför. FÖRÄLDRAR ÄR MÄNNISKOR! Det är faktiskt sant, tro det eller ej.

För att jag ska få någon struktur på det hela har jag delat upp föräldrarna i fyra fack. Och jag syftar mest på mammor, jag tycker att de ska få lite extra uppmärksamhet idag eftersom det var pappas dag hela dagen igår.

De fyra grundmammorna är alltså:

1. Den hippa tonårsaktiga mamman
2. Den omhuldande heltidsmamman
3. Den knasiga hippiemamman
4. Den bestämda Hitlermamman

Mamma nummer 1. är kvinnan som försöker bete sig och klä sig som en tonåring. Hon hörs ofta använda uttryck som "typ, ba, asså och shit". Den arma kvinnan greppar förtvivlat efter sin förlorade ungdom, men trots att hon läser Vecko Revyn och hänger med "tjejerna" så tycks hon aldrig riktigt lyckas passa in bland sin tonårsdotter och hennes kompisar. Den här mammatypen hittar du längst bak i klassrummet på föräldramötet, där  sitter hon i sina alldeles för små skinnbyxor, blåser tuggummibubblor och smsar ljudligt.
Stilförebild: Mia Skäringers karaktär Tabitha.

Mamma nummer 2. Tycks ha övervintrat från 50-talet. Hon är ofta hemmafru, eller arbetar som sömerska eller syslöjds- eller hemkunskapslärare. Hon är en av de kvinnor som aldrig tycks ha varit små. Hon har alltid lösningar på problem, och det är inte ovanligt att hela grannskapets ungar hänger i hennes hus för att få äta av hennes hembakade kakor, men när det blir middagstid flyr de. Ingen unge född på 90- eller 00-talet vill äta levergryta, hur nyttigt det än är. Mamma nummer 2 sitter alltid längst fram på föräldrarmötet. Där lyssnar hon uppmärksamt på läraren och kommer med irriterande många synpunkter.
Stilförebild: Alla kvinnor i Stepford wifes.

Mamma nummer 3. Klär sig i långa stormönstrade klänningar i klara färger. Hon tror på fri uppfostran och uppmuntrar sina barn att lyssna på sin inre röst och följa sina drömmar. Hon är med all säkerhet vegan och lagar mat som ska ge ro och intellekt. Meditation, yoga och konst är hennes favoritsysselsättningar och hon umgås gärna med sina vänner i olika sessioner där de kallar på övre väsen och måndemoner. På föräldrarmötet sitter mamma nummer 3 lite för sig själv och kan uppfattas som helt frånvarande, men ibland säger hon saker som: "Jag tycker att barnen ska få bestämma själva vad de vill måla på bildlektionerna."
Stilförebild: Annes mamma i En prinsessas dagbok.

Mamma nummer 4. Mamman som alla barn är rädda för. Det är hon som inte drar sig för att säga till andras barn. Hennes egna barn är antingen otroligt bortskämda eller väldigt lågmälda och undertryckta. Hon är egentligen ganska snäll innerst inne, och uppskattas ofta av de andra föräldrarna eftersom hon är trygg och intelligent och vet vad hon vill. Hitleramman själv tycker att alla andra föräldrar är dåliga föräldrar som absolut inte har någon koll på sina barn, sämst tycker hon om hippiemamman, fri uppfostran är förfärligt!
Stilförbild: Min egen mamma.

Ligger i sängen, det blåser och regnar ute. Bredvid mig ligger det en katt och spinner. Underbart! Snart blir det hökörning, och ikväll blir det taco:) Dessutom kanske jag hinner träffa Louise och gå på hundutställning med henne en stund!

Usch det låter som att jag försöker skryta om mitt härliga liv, eh egentligen är det så här: Det regnar ute, fan och jag som måste köra hö. Kattjäveln spinner så att man inte kan sova, dessutom biter han mig i armen... Vet det fan om jag orkar stå i ett kallt ridhus och kolla på människor som fånar sig med sina hundar... Taco ska bli gott, men hur kul är det att skära grönsaker, jag bara undrar?! Nu måste jag gå upp... Suck!

Fick nya linser i förgår. Är det inte faccinerande att dessa små kupoler bestående av 98 % saltvatten och 2 % silikon kan förvandla mig från blind och osäker till seende och kaxig?!

Optikerbesök är alltid lika intressant.Det känns på något vis som att man alltid gör optikern besviken, och svarar fel på frågorna.

"Nu visar jag två A:n i en grön och en röd ruta, vilken är tydligast?"
"Eh... den till vänster, eller jag menar höger, eller jag vet inte... vad tror du?"

När jag skulle ta körkort var man tvungen att göra en snabb synundersökning så att trafikverket visste om de skulle kryssa i rutan behöver glasögon eller annat synkomplement för att få köra bil. Eftersom jag har linser skulle jag ta med mig min lilla linsburk och ta ut linserna innan jag fick följa med den snälla tanten in i rummet där synundersökningen skulle utföras.

Tanten bad mig ta ut linserna vid en liten spegel precis innanför ytterdörren. "Sen kan du följa med mej här" sa hon, och pinnade iväg så snabbt att jag tappade henne ur sikte efter typ 2 sekunder. Famlande efter de suddiga väggarna försökte jag helt oseende ta mig fram mot den suddiga grå fläcken som jag trodde var en dörr.

Tillslut kom jag rätt och tanten bad mig säga vad det var för bokstav jag såg på tavlan. Problemet var bara att jag inte såg någon bokstav. Eh C? sa jag och tanten svarade smått missnöjt att det faktiskt var ett A. Så här höll det på tills jag stammande sa att jag faktiskt inte såg några bokstäver överhuvudtaget.

"Nähä" suckade tanten irriterat; "då gör vi väl så att vi börjar med den största bokstaven och går neråt istället".

Problemet var bara att jag inte såg den största bokstaven heller. Tanten spännde ögonen i mig (tror jag) och sa; "Jag hoppas att du förstår att du måste bära linser eller glasögon när du kör bil"

Va? Behöver jag det? Det kan ju faktiskt vara en fördel att man hittar bilen innan man börjar köra, så du har nog rätt lilla körskoletanten!

Har upptäckt något som är underbart gott, nyttigt, mättande och bra:) Nämligen vaniljyoughurt blandat med keso och blåbär!!!! Mmmm...

Nu ska jag försöka hitta lite höstmyskänsla så att jag kan skriva en såndär underbart stämningsgivande artikel.

Pusspuss<3

Jag är lite beroende av nya kläder. Vissa har svårt att förstå det, men har jag ett tillfälle framför mig som kräver lite mer genomtänkt outfit så ser jag det tillfället som en möjlighet och ett måste att köpa något nytt.

Det är som att jag har en osläcklig törst inom mig som sätter igång att riva och brinna i min kropp så fort det är dags att fira något. Nu snackar vi jul och nyårshelgen och allt som hör dit. Säkert två veckor fulla med tillfällen att bära nya kläder!!!

Ibland när jag går förbi ett skylltfönster så känns det som att alla huvudlösa skyltdockor stirrar på mig med sina obefintliga ögon och försöker paralysera mig till att gå in i affären och köpa något nytt. Det händer att jag står länge utanför en affär och tänker på vad jag möjligtvis har för tillfälle framför mig som kräver nya kläder. Och jag kommer alltid på något. T.ex. "på lördag ska jag shoppa kläder, då måste jag ha något snyggt att ta på mig så att jag passar in bland alla fancy kläder i affärena".

Vissa skulle nog kalla detta för ett stört beteende som kräver terapihjälp. Själv kallar jag det för en livsstil!

Känner mig inte helt hundra idag... Ont i huvudet, ont i magen, trött och frusen! Men det är väl så livet är; one day you're in and the next day you're out!

Har tittat på project runway hela dagen, då blir man smått skadad.

I alla fall ska jag designa en heeelt fabulous klänning att ha på nyår. Jag tänkte mig en blandning mellan haute couture  och lite sådär street chick style! FIERS!

Auf wiedersen!

Hörde på radion idag att dom - hör och häpnad - misstänker att mannen som har spridit skräck i Örebro kan vara psykiskt störd...

Och jag som trodde att det bara var en helt vanlig normalfuntad man med en lite annorlunda hobby. En del gillar fiske, andra gillar schack och så finns det de som gillar att våldta personer, så är det bara!

Jag jobbar för tillfället som journalist. Innan jag började på lokaltidningen fantiserade jag ofta om detta glamorösa kändisspäckade glidaryrke. Tänkt vad fel jag hade! Missuppfatta mig inte nu, jag har fantastiskt roligt men ibland känns det lite som att ebba von sydow, linda skugge och dom andra har lurat mig... För ibland är mina dagar mindre kändistäta och mer bara vanliga.

Idag har jag haft en sån dag. Jag skulle göra ett reportage om ett författarmöte. Tyvärr var författaren i fråga en timme försenad. Jag fick vänta en timme i ulricehamn som inte är världens kalasstad direkt.

Som att det inte var nog med detta så gjorde jag dessutom bort mig ordentligt. Precis när författaren började prata, och det blev så där knäpptyst bestämde sig mitt batteri i kameran att med ett öronbedövande ljud trilla ut på golvet. Så med blossande kinder krälade jag omkring på golvet för att hitta det... Fruktansvärt!

Update 2: flugan har nu fått ett värdigt slut. Eftersom den lilla rackaren hade en förkärlek för vatten fick han följa med slutets vattenruschbana till de sälla jaktmarkerna! Låt honom flyga i fred...

Okej det här är bara för sjukt, flugan lever! Den ligger där och simmar i vattenglaset... Funderar lite på att slänga ut den, men det är ju snö ute och jag vill verkligen inte att den ska plågas!

har precis frusit ihjäl i min noppriga jacka från cubus... fan vilket misslyckande!

De senaste åren har jag varit michelingubbens kvinnliga motsvarighet på vintern. Med rött ansikte och rinnande näsa har jag vaggat, ja nästan rullat fram i den slaskiga, gråa vintern. I år tänker jag vara en vacker, sval och gnistrande uppenbarelse i snön. En blandning mellan en Astrid Lindgrenfigur och Belle i skönheten och odjuret. Jag ska aldrig stress-dra på mig en bylsig täckjacka innan jag hastar ut i slasket.

Istället kommer jag med hjälp av småfåglarna i skogen knyta en perfekt rosett på min pälskantade (självklart päls som skogens djur har samlat ihop till mig frivilligt) kappa med stor luva. Trots att kappan är så lång att den sveper i marken blir den aldrig solkig och våt, utan bara lätt gnistrande av pudersnön som fastnar på den.

Mina långa ljusblå mockahandskar matchar mitt hårband som jag har i mitt perfekt lockiga hår som faller som en kaskad över axlarna. Håret blir aldrig trassligt, blött eller frissigt det glänser som diamanter i vintersolen.

Jag tänker inte åka bil på någon hal väg, nej jag dras genom gnistrande skog med snöbeklädda träd av min söta, välfriserade, blänkande ponny som inte är det minsta tjock, och alltid gör precis vad jag ber honom om. Under tiden skrattar jag mot de små rådjurens lek i den nyfallna snön. Så kommer denna vintern bli för min del!

Igår när jag skulle gå och lägga mig låg det en fluga i mitt vattenglas som jag hade ställt på mitt nattduksbord. Nu tror ni säkert att det ska komma en horibel historia om hur jag vaknade mitt i natten av en fruktansvärd törst som rev i min strupe och fick mig att i blindo greppa närmsta vattenglas och svepa det med fluga och allt. Och hur jag sedan inser att jag har druckit en fluga och kräks över hela sängen.

Så är alltså inte fallet, jag drack ingen fluga just den här natten. Men det spännande var att imorse när jag stod och sminkade mig hörde jag ett konstigt, instängt, halvkvävt, surrande ljud. När jag närmade mig vattenglaset såg jag att flugan hade vaknat upp från sin dvala och låg och sparkade i vattnet medan den förnöjt surrade. Flugan hade alltså legat med ansiktet neråt i ett vattenglas i typ ett halvt dygn...

Till saken hör att det var en äcklig vinterspyfluga. En såndär seg som man verkligen inte vill ta i. Dessutom verkade den tycka att det var fridfullt att ligga och guppa där i glaset. Så för min egen, flugans och framförallt forskningens skull lät jag den ligga kvar i glaset.

Den stora frågan är allstå; hur länge klarar sig en fluga i ett vattenglas? Jag kommer följa upp det här med fullaste koncentration och göra anteckningar, uträkningar och tabeller över vattnets temperatur, flugans puls och mitt eget sjuka morbida beteende:)

Igår såg jag social network. Vet inte riktigt vad syftet med filmen var. Men jag blev mer facebookberoende i alla fall:P I alla fall så vill jag prata om det viktigaste med biobesök nämligen godiset! Själv har man ju då en boyfriend som tydligen inte riktigt har fattat att bio utan godis är som en nyår utan tequila, så det låg helt på mina späda axlar att ta tjuren vid hornen och besluta mig för vilket godis som skulle inmundigas denna afton.

Det där med biogodis är en svår bit. Är det för salt så håller man på att törsta ihjäl, det samma gäller choklad. Choklad har dessutom en tendens att lämna ett lätt illamående efter sig (kan vara för att jag smäller i mig en 500-grammare på en kvart). För sött godis får mig att bli helt speedad och att sitta och darra av överskottsenergi gör inte riktigt att den där känslan av "åh vad mysigt att kura ihop sig i den mjuka biofotöljen" infinner sig. Surt och hårt godis är rena döden. Efter ett tag har ett stort hål frätts upp i gommen, och man tillbringar resten av veckan med att inte känna någon smak och inte kunna äta något som är för varmt, kallt eller lagom.

Igår åt jag kinapuffar. Eftersom vi var lite sena (ja det var mitt fel) så fick jag springa och ställa mig i godiskön och grabba första bästa påse. Kinapuffar alltså, fast inte de där små som bara lämnar jobbiga fläckar på händerna, utan de som kallas kinasnacks och ser ut som älgbajs. Bortsett från utseendet så skulle detta snask nog kunna vara så nära det perfekta biogodiset jag någonsin har kommit.

Inte för mycket, lättätet men ändå knaprigt med en perfekt blandning mellan choklad och krisp! Fantastiskt!

Släkten är här, jag flydde efter knappt en hel middag, det låter som att det är en skock ilskna kanadagäss i köket.. Igår var det utgång i borås, kul men kallt, dyrt och lite deprimerande när vi inte kom in på nya favvohaket... Tydligen skickar jag bäst fyllesms när jag är nykter, för trots att vi joddlade ihjäl våldtäcktsmän, och låtsades kissa mitt i parken var mina sms välkomponerade och intressanta. Däremot dom jag skickade tidigare på kvällen innan första cidern knäpptes var allt annat än välkomponerade:p förfestade på egen hand förresten, genom att dansa till hög 80-talsmusik med en kattmatsburk i ena handen och en mikrofonagerande sked i den andra:p Ah livet är underbart och reflektionerna på topp så här dagen efter i flickrummet på stenkullen!

Nu spelas Green Days Boulevard of Broken dreams fast med melodin till Nirvanas smells like a team spirit på p3. Och det funkar perfekt, sången är lite uppspeedad, men jag måste säga att den här versionen är mycket bättre. Inte riktigt så deprimerande som originalen. Haha dom kallar den för smells like broken dreams, det är ju underbart!

Aja det är spännande det där med musik, jag hörde att alla de mest kända rocklåtarna går att spela på de 4 ackorden C, G, Am, och D. All musik är typ exakt likadan, men ändå så olik.. spännande, verkligen!

Nu ska jag mixa Barbie Girl med Proud Mary och kalla den för Proud Barbie eller nej jag ska mixa bä bä vita lamm med smells like team spirits och kalla den för smells like lamm:P haha det här var ju kul! Lilly Allens Fuck you med Black eyed peaces Tonight's gonna be a good night = fuck you tonight:) Fuck you och Barbie Girl = ja ni fattar:D 

Jag skulle kunna fortsätta evigheter:P

Idag är vi 4 personer på plats på jobbet. Är det inte konstigt att känslan av "jajemen nu kör vi hårt" bara avtar ju färre man är. Det är alltid så. Jag tror faktiskt att det är skolans fel.

Jag kommer ihåg de där sällsynta, men ack så underbara gångerna när typ halva klassen var iväg på något och en fjärdedel var sjuka. Då var det ingen idé för de fyra stackarna som var kvar att lära sig något, för de skulle ändå behöva höra samma sak igen nästa lektion när alla kom tillbaka. Man satt där i sin bänk, och bara myste av att vara en av de utvalda, en av dem som fick privilegiet att kunna prata helt ostört med sin fröken. Och för en kort stund kände man sig som frökens absoluta favorit.

En kul grej är att jag var lite osäker på hur sällsynta stavades så jag slog upp det på språkrådets hemsida, och fick upp resultatet: "menade du slidkrans?" SLIDKRANS? euw... nä hade jag menat det, hade jag väl skrivit det!

Jobbar man som jourmalist åker man ibland ut på reportage. Jobbar man på en av Sjuhärads största tidningar är området att täcka ganska stort. Kommer man från Sexdrega och har dåligt lookalsinne hittar man inte till Lidl i Ulricehamn.

Då använder man GPS. Visar GPSen fel blir det jobbigt, speciellt om man har ungefär två minuter på sig att ta en bra bild. Har man tur så hinner man.

Jag hann, men jag lovar att Lidls personl länge kommer sitta där i sitt fikarum och skratta åt lokalreportern som inte hittade till Lidl, mitt i centrum i Ulricehman.

ojojojojoj vad stressad man kan bli ibland!

Jag skulle vilja göra en presentation, men jag väljer att skriva den ur någon annas perspektiv, eftersom jag alltid har velat veta hur någon annan skulle presentera mig.

Elin Larsson är en person som alltid tar en aning för stor plats. Hennes röst är för stark. och ibland så gäll att det skallrar i glasrutorna. Hon skrattar gärna åt sina egna skämt, och skämtar det gör hon ofta, men då endast på andras bekostnad. Vid första anblicken kan nog Elin uppfattas som seriös, ansvarstagande och intelligent. Det är helt fel, men då hon på något vis har en tendens att lyckas hålla denna fasad tills människor litar fullt och fast på henne får hon nästan alltid sin vilja igenom. Får Elin inte som hon vill gör hon allmänheten i högsta grad medveten om detta. Elin är nämligen expert på att prata om sig själv, och på fullaste allvar tro att andra är intresserade av att lyssna. Att Elin är det enda barnet i sin familj går knappast att undgå att märka. Överdrivna beskrivningar av endabarn brukar vara uppmärksamhetssökande, egoistiska och självcentrerade, tre adjektiv som beskriver Elin på pricken.

Om ni mot förmodan vill fortsätta läsa denna blogg ta den då inte på allt för stort allvar. Bloggen kommer vara både sarkastisk, osann och ibland riktigt elak. Precis som Elin själv!